02. Min första kärlek
När man var mindre och gick i låg-och mellanstadiet trodde man att man visste var äkta kärlek var. Jag tror nog de flesta har hört talas om tjej och killbaciller. I denna ålder var det de man oroade sig för, framförallt killarna. Under den tiden varierade man mellan killarna i klassen och kärlek då var att man frågade chans och la kärleksbrev i varandras lådor där man skrev hur mycket man tyckte om varandra.
Det är inte förrän på senare år som jag har fått uppleva vad riktig kärlek är. Denna kärlek fick jag uppleva med en kille som heter Eric Bäckström. Vi var båda 15 år gamla och vi träffades en kväll i början av oktober år 2007. Det är helt otroligt att det är snart 3,5 år sedan vi träffades för första gången, men jag minns det som igår. Vi var på en fest bakom ishallen och av någon anledning hamnde vi bredvid varandra. Vi började snacka rätt så mycket och det slutade med att vi var med varandra hela kvällen. Några dagar senare var vi tillsammans. Dock så blev det inget långvarigt förhållande, tror att vi denna gång endast var tillsammans i 3 veckor. Vi insåg att vi inte hade samma umgänge vilket ledde till att vi aldrig var med varandra.
Det gick ungefär en månad tills vi gav kärleken ett nytt försök. Detta är jag så himla glad för, minns kvällen såväl då du tog kontakt med mig och frågade om jag ville försöka igen. Måste säga att det är ett av de tillfällen då jag har känt mig som lyckligast i livet. Denna gången gav vi båda verkligen allt för att det skulle fungera mellan oss, vilket det tillslut gjorde. Du är den person som har fått mig att inse vad äkta kärlek är. Vi var tillsammans i nästan 3 år och aldrig tidigare har jag känt mig så glad, trygg och lycklig i någons sällskap. Det är en otrolig känsla som inte går att beskriva. När uppbrottet kom, förra sommaren så var det däremot motsatsen. Nämligen en av de värsta saker jag har varit med om, ett tag kändes det till och med som att livet slutade fungera, man visste inte vart man skulle ta vägen. När man har delat dag som natt med en person så är det inte så konstigt att man kände så. Som många redan vet så var vi med varandra ett tag efter det hade tagit slut. Dock så insåg vi tillslut att vi gång på gång bara svek varandra och gjorde varann ledsna. Så vi valde då att göra det "slutliga uppbrottet" om man kan kalla det så i vintras där båda gick skillda vägar. 27 november 2007-2 juli 2010 (och några månader längre)
Vet inte om du läser det här, men du ska veta att du är en av de fåtal underbara personer jag har träffat.
Det är inte förrän på senare år som jag har fått uppleva vad riktig kärlek är. Denna kärlek fick jag uppleva med en kille som heter Eric Bäckström. Vi var båda 15 år gamla och vi träffades en kväll i början av oktober år 2007. Det är helt otroligt att det är snart 3,5 år sedan vi träffades för första gången, men jag minns det som igår. Vi var på en fest bakom ishallen och av någon anledning hamnde vi bredvid varandra. Vi började snacka rätt så mycket och det slutade med att vi var med varandra hela kvällen. Några dagar senare var vi tillsammans. Dock så blev det inget långvarigt förhållande, tror att vi denna gång endast var tillsammans i 3 veckor. Vi insåg att vi inte hade samma umgänge vilket ledde till att vi aldrig var med varandra.
Det gick ungefär en månad tills vi gav kärleken ett nytt försök. Detta är jag så himla glad för, minns kvällen såväl då du tog kontakt med mig och frågade om jag ville försöka igen. Måste säga att det är ett av de tillfällen då jag har känt mig som lyckligast i livet. Denna gången gav vi båda verkligen allt för att det skulle fungera mellan oss, vilket det tillslut gjorde. Du är den person som har fått mig att inse vad äkta kärlek är. Vi var tillsammans i nästan 3 år och aldrig tidigare har jag känt mig så glad, trygg och lycklig i någons sällskap. Det är en otrolig känsla som inte går att beskriva. När uppbrottet kom, förra sommaren så var det däremot motsatsen. Nämligen en av de värsta saker jag har varit med om, ett tag kändes det till och med som att livet slutade fungera, man visste inte vart man skulle ta vägen. När man har delat dag som natt med en person så är det inte så konstigt att man kände så. Som många redan vet så var vi med varandra ett tag efter det hade tagit slut. Dock så insåg vi tillslut att vi gång på gång bara svek varandra och gjorde varann ledsna. Så vi valde då att göra det "slutliga uppbrottet" om man kan kalla det så i vintras där båda gick skillda vägar. 27 november 2007-2 juli 2010 (och några månader längre)
Vet inte om du läser det här, men du ska veta att du är en av de fåtal underbara personer jag har träffat.
Kommentarer
Trackback
